Expressen.se skriver att på hjärt- och kärlkonferensen som gick av stapeln i helgen så framhölls det orimliga att allmänläkare ska prata livsstil med sina patienter vid varenda besök. Det ska också ha framkommit att även om det innebär stora förbättringar för människors hälsa genom de nya läkemedel som kommer så går det inte att jämföra effekterna med dessa mot vad förbättrade livsstilsvanor ger.
Och då kommer nästa stora diskussionsämne, den om det är främst individens ansvar eller om det är samhällets ansvar det handlar om. Jag skulle vilja säga att det är både ock. Förstås. Det är lite som med arbetslinjen; du ska göra vad du kan för att jobba men om du inte har ett jobb så ska det finnas system som skapar trygghet. Samma här; var och en måste ta hand om sin egen hälsa för att vi ska uppnå en god hälsa i befolknigen (=folkhälsa) men när inte det går så måste det finnas system som stimulerar så att det blir enklare.
För en månad sedan hade UNT en artikel med rubriken Soffpotatisar har oftare tjocka barn. Artikeln blev anmäld då rubriken ansågs diskriminerande! Men, det är ju precis det som det handlar om! Vi är skapta för att röra på oss och vi är på samma sätt skapta för att leta efter mat, inte efter att försöka låta bli den, eller ännu värre, ha dåligt samvete av den.
Det känns väldigt bakvänt att läkemedel såpass ofta är en primär behandlingsform för sjukdomar som diabetes typ 2, högt blodtryck, höga blodfetter m fl. Vi har sedan länge haft riktlinjer för hur allmänläkare primärt ska se visa på livsstilsförändringar innan piller skrivs ut. Men, det är tveksamt hur väl de har följts.
Idag, 2012 finns nu Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder och jag säger därför Hurra! Nu hoppas jag också att allmänläkarna inser sin betydelse i det här arbetet och att det inte blir som allmänläkare Göran Sjönell säger enligt Anna Bäséns blogg, dvs att de inte har att göra med patientens livsstilsvanor i alla sammanhang som patienterna söker vård. Men där missar han en pedagogisk grej som är avgörande och som det finns forskning som bekräftar. Nämligen den att om man (läkare o sjuksköterskor) inte frågar om patientens vikt, alkoholvanor eller motion eller vad som är på tapeten, så tolkar patienten det som att den medicinska expertisen inte tycker att det är viktigt.
Soffpotatisar behöver med andra ord lyfta på sig och röra på sig. Det finns inga genvägar. Och mat som är nyttig och bra ska premieras. Att det ska utredas vilken betydelse en fett- och/eller sockerskatt ger för effekter är därför mycket välkommet! Men också att det nu finns inskrivet i lärooplanen att hälsa ska integreraras i undervisningen och att det finns frukt i skolan, är vägar framåt.
Och så är det sist men inte minst angeläget att saker och ting sätts i sitt sammanhang. Jag tänker på dagens artikel i DN om att för mycket kött och chark ger cancer och att omkring 500 gram kött i veckan är en lagom mängd. Då vill jag påminna att om du äter enligt den numera så styvmoderligt behandlade tallriksmodellen så blir det ungefär så mycket. Plus att det finns en mängd bra antioxidanter i maten som skyddar mot fria radikaler som är en del av uppkomsten till - ja, just det – cancer.
Må gott – ät av allt och ha inte dåligt samvete!
Maria Sitell 
